Min far hade en röd Opel Rekord -64 en gång i min barndom. Fylld av nostalgi fick jag höra talas om en liknande som tydligen skulle vara räddningsbar. Bilen stod ute på någon av Mälaröarna utanför Stockholm, minns inte exakt men tror det var på Ekerö. Efter en tids irrande fick jag fatt i bilen, och transporterade hem den. Köpeskillingen var 1994 1700:-. Dock blev det inget mer med den här bilen heller, nostalgin och annat försvann och en annan fick ta över objektet.
Eftersom jag är född -64, så ville jag ha en bil som var lika gammal som mig själv. Strax utanför Västerås fanns denna "klenod", köptes loss för 1000:- tror jag det var, med ventilationshål här och var och med tveksam bromsförmåga. Men jag lyckades iallafall nästan komma till besiktningen med den innan det sunda förnuftet kom ifatt mig och sa ifrån. Även detta objekt fann strax därpå ett nytt hem. Året var -95 tror jag.
En "raggarbil" med slirande autlåda. Målad mattsvart med schackrutig stripes runt om. Invändigt var den klädd i plysch, nåt slags överdrag och försedd med såväl tärningar som ett otal Wunderbaums av okända dofter och olika kulörer. Ibland, fast ytterst sällan ändå, frågar jag mig "varför"? I detta fall var det så, en kväll satt jag och undrade "Varför"? Som tur var har man sina gelikar, och det dröjde inte så länge innan en annan vettvilling hade befriat mig från denna gåta som det ju var att jag köpte bilen.
Vad nu? Det är väl inget udda med en vit Golf? Nja, det är det ju förvisso inte. Men ägarskapet är lite udda, denna bil hade strax innan ägts av Martin Eriksson, alias e-type då jag köpte den.